explorius reunion!!

hejsan hoppsan!

I lördags var jag på exchange student reunion inne i stockholm med de andra utbytesstudenterna!! det var huur kul som helst att få träffa dem igen, och kan inte fatta att det faktiskt var över ett år sen vi var i new york :o känns ju typ som att det var igår! satt i helgen och kolla på en massa gamla bilder från NY och usa, och det e galet vad jag saknar det!! blev nästan lite gråtfärdig när jag såg dem igen i lördags haha, fick en massa flashbacks och minnen o allt tillbaks (a) men iaf, återträffen ägde rum på en bowlinghall inne i stockholm, och vi var kanske runt 30 pers. där. när vi kom blev vi indelade i små lag, och vinnarna fick sen biobiljetter. efter typ två timmar så fick vi gå in i ett annat rum och typ mingla runt o prata lite och så, och sen skulle alla få sitt diplom. när man sen gick fram för att hämta diplomet så skulle man ställa sig där framme och berätta lite om vart man varit, och vilka som var ens bästa minnen och händelser under året :) fick lite smått panik för vad jag skulle säga haha. men sa iaf att mina bästa minnen var prom, skolidrotterna, homecoming, spiritweek och skidresan med min värdamilj. kändes så grymt skönt att få prata med de som är i samma situation, och verkligen förstår. men ska kila nu, ska upp o göra mig iordning o tvätta bort smink o grejer, och sen soova. puss på er // soffipropp

saknad

jag känner saknad. känner saknad i något jag lämnat, och aldrig kommer finna igen. jag saknar den person jag en gång fick vara. ville stanna där i mig själv, det ville jag så gärna. men något kom ikapp mig längs vägen. något som drog åt tyglarna till de fingrar, som just fått vidröra lycka. jag ska dit igen, ska nå det jag en gång var. ska sträcka mig till den känsla som en gång var min. du ska veta att jag vill, jag vill så mycket. vill mer än vad jag förmår att visa. jag är fast i en stig någonstans. har varit här förut, platsen känns bekant.

känslor

jag går i vinterskor på hösten,

alltid förberedd för storm.

jag kan tänka tills det knappt finns nått kvar,

jag har känslor utan uppehåll.

har bestämt att stå helt utanför det där som jag blir ledsen av.

armhålsvärk..

hejsan hoppsan bloggen!

kan börja med att meddela om att min matteprov idag faktiskt gick rätt så bra, eller för att vara jag i alla fall, haha. kändes faktiskt helt okej! :D så nu sitter jag här med en kopp té och fejsbookar :) och min förkylning börjar arta sig nu, så mår mycket bättre nu än vad jag gjorde igår. men har ett stort dilemma dock.. det är nämligen så att har jätteont i min högra armhåla!! :( har haft det hela dan nuuu.. har funderat lite på det, eller ganska mycket faktiskt.. och kom fram till att det nog beror på att jag tar aldelles för mycket deoderant! men vill ju liksom vara "på den säkra sidan" you know.. fast man ska ju inte överdriva åt varken ena eller andra hållet. fast.. hur vet man egentligen hur mycket deoderant som är lagom att ta?? hur vet man när det är för lite, och när det blir för mycket?! det här är ju faktiskt något värt att fundera på.. men min vän ellen kom med en väldigt smart liten teori om att " dra på upp å ner ner fem gånger max typ, kanske? " och det låter väl ganska rimligt tycker jag!! hahah. ska absolut testa det imorgon!! ;) nu är det såhär, att jag skulle mer än gärna stanna här och diskutera mina armhålsproblem mera.. men måste tyvärr dra mig nu, borde sovit för länge sen, med tanke på att man ska upp halv halv 6 imorgon. fast egentligen måste jag ju egentligen inte gå upp fuullt så tidigt, men enligt mig så finns det inget värre än att springa runt och stressa ihjäl sig på morgonen, för att man ville ha den där extra kvarten under täcket på morgonen. och egentligen, hur stor skillnad gör den där extra kvarten? man blir ju inte direkt piggare av den. och det blir ju inte direkt lättare att gå upp ur sängen, för att man ligger kvar och drar sig, tycker inte jag i alla fall. blir ju nästan jobbigare att gå upp ju längre man ligger där, och i värsta fall somnar man om. det är bara att inse, det kommer aldrig va lätt att gå upp ur sängen på morgonen, så det e lika bra att genomlida det på en gång. och dessutom känns det oftast bara jobbigt de första minuterna när man gått upp, sen vänjer man ju sig. men däremot så gör den där extra kvarten väldigt stor skillnad i hur mycket mindre man måste stressa sen när man väl är uppe. men det e klart, man måste ju få ligga och dra sig ibland också och njuta av värmen från täcket. asso jag e för trött nu, vet knappt vad jag pratar om, så ta inte till er för mycket av det jag säger.. ;) men måste upp och sova nu! godnatt på er! <3 // Soffi

ps. min armhåla luktar illa. jag hatar deoderanter som sviker.

not on top..

Godmorgon!

vaknade nyss, och mår inte sådär superbra måste jag säga... eller har vaknat och somnat om lite omvartannat hela natten. men ska ta en kopp té och alvedon, och hoppas på att det blir bättre. känner mig sådär jobbigt trött, frusen och seg i hela kroppen. men om det blir bättre sen ska jag försöka ta mig till gymmet en stund senare och sen på mindfullness med mamma ikväll. men i nuläget ser det inte ut som att det kommer hända haha, menmen får se :) matteprov imorgon också.. uuuusch! fick EN ynka liten poäng ifrån godkänt på förra provet, så måste måste måste klara det imorgon! och måste läsa svenskaboken som ska va klar på måndag.. har ungefär 90% av boken kvar.. starkt jobbat! men det e väl bara att sätta sig ner och börja läsa antar jag.. och måste göra klart instuderingsfrågorna till samhällsprovet också kom jag på nu... fyy vad jad hatar alla dessa måsten!! efter gymnasiet tänker jag fly nånstans.. ska ju plugga på högskolan och hela fadderutan också, men inte direkt. antingen så vill jag jobba som volontär i afrika, eller så vill jag jobba som nanny i usa (och förhoppningsvis träffa en het amerikanare såklart...) men har funderat väldigt mycket på det där.. och jag vill jättejättegärna flytta tillbaks till usa, och bo där igen. men vet helt ärligt inte om jag skulle klara av att vara ifrån familj och vänner så länge igen. jag älskar dem för mycket. för grejen är att om jag bor där så kommer jag bara kunna träffa de kanske 1-2 gånger om året, under typ julen och sommaren, vilket känns väldigt tufft. men min allra högsta dröm är att gå på journalisthögskolan i usa, och förhoppningsvis få jobb som journalist där. jag älskar verkligen att skriva. kanske låter helt orealistiskt för många, men drömma får man väl alltid. och sen får man väl se vart drömmarna leder en. ibland kan man nå skyhöga höjder bara genom att tro, och följa sina drömmar. jag drömde om att bo i usa som utbytesstudent i 10 månader. jag vågade tro, jag vågade lita på mig själv, och jag klarar det. det är något jag är väldigt stolt över. jag åkte helt själv till andra sidan jordklotet, där jag inte kände någon annan än mig själv. och jag lyckades bygga upp ett liv där. men samtidigt som det var en aldelles underbar tid, så var det också den jobbigaste i mitt liv. det hände en del saker som inte borde ha inträffat, som påverkat mig starkt. men det positiva som jag fick ut av året överväger absolut det negativa. jag har mognat och växt så sjukt mycket som person. har blivit tusen gånger starkare. men hade aldrig klarat det utan allt stöd och all kärlek jag fick ifrån er här hemma i sverige. ni är amazing. även om jag varit hemma i ett par månader nu, så har jag fortfarande inte vant mig fullt ut vid att vara hemma. är ju fullt medveten om att jag är här, men känns fortfarande som att en omedveten del av mig är kvar där. och justee, kom på att jag måste anmäla mig till explorius återträff som är den 26:e november! faasiken vad jag längtaaaar!!

men ska logga nu, har suttit här för länge som vanligt (a) och är hungrig, så ska nog äta nåt. ååh blev jättesugen på att baka nu, typ kladdkaka eller nåt :D men aja, vi hörs! puss o kram på er // Soffi

"Only as high as I reach, can I grow

Only as far as I seek, can I go

Only as deep as I look, can I see

Only as much as I dream, can I be"

I know you hate me. I made it obvious that I hate you too.

min allra käraste 750.
detta inlägg är tillägnat en trogen följeslagare. med sina guppande däck som lite vilt hoppar fram på den smala landsvägen om morgnarna, och kvällarna likaså. det är just där, inuti det lilla fanskapet, som jag spenderar mer eller mindre en timme varje dag. konstigt att man tröttnar? nej. men det här handlar inte om mig, eller mitt hat gentemot den här bussen. det handlar om bussens hat gentemot mig. du kanske tycker jag verkar lite väl hård nu, men tro mig, det finns motiv för mitt hat. ska dra några exempel. det har hänt flera gånger att 11-bussen struntat i att komma, för att de antar att ingen åker vid den tiden, så att de själva kan få lite längre fikarast, gissar jag. men lite halvjobbigt dock för den stackare som står där helt isolerad ute i skogen, och måste vänta på nästa buss som går 3-4 timmar senare. men den här händelsen är dock bara en fis i rymden, om man jämför med allt annat som den tillfört oss trogna "750-glidare" genom åren. En annan sak som hände var detta, som hände för ett fåtal veckor sedan;
jag sitter på bussen, ensam. kl. är ungefär halv 7 på kvällen, och det är bäcksvart och kallt ute. helt plötsligt, mitt i ingenstans, så stannar busschauffören och säger att jag måste gå av snabbt, för att hon MÅSTE tillbaks till brunnsäng på 4 minuter. hon är väldigt envis och står fast vid sin sak, så jag tänker att det kanske hänt något och är bråttom, och lägger därför inte så stor vikt i att gnälla eller tjaffsa emot, och går av. efter en stund av vilsenhet och ilska lyckas jag då orientera mig själv och komma i underfund med vart jag är. jag börjar då gå hemåt, eftersom att det inte finns något annat val för tillfället. det komiska är att efter ett tag, när jag gått en stund i mörkret, så ser jag något rött komma ikapp vid sidan om mig, som bromsar in. det är bussen igen, som för en stund sedan hade haft så ofantligt bråttom tillbaks till brunnsängs. hon öppnar dörrarna till bussen och ropar ut lite motvilligt;
- du kan hoppa in igen om du vill.! tänkte att det kanske blev lite kallt för dig ...
så jag hoppar in i bussen igen och åker vidare hem.
wtf, inte lite flummigt eller??!
och en annan gång blev vi, några stycken, avsläppta nästan halvvägs och fick då promenera resten av vägen hem. vilket tog ungefär en timme för min del. well... ska man se det från en positiv sida, om det nu finns någon.. så fick man ju åtmintonde lite motion on top of it! och på tal om positiv energi.. har lärt mig på yogan att den positiva energin ska komma in genom båda näshålen, och att den negativa energin ska komma ut genom andningen.. för er som undrar tänkte jag! ;) haha, nejmen. ska börja dra mig nu tänkte jag. har suttit här waay too long nu! borde försöka sova. men har dock haft en hel del sömnproblem nu de senaste dagarna, men hoppas på att jag kan få lite sömn inatt. och blir en välbehövd studiedag imorgon!! vet inte for sure vad som händer, men vet iaf att jag ska gymma med karlstein nångång på dan, och sen får man se vad som händer antar jag! :) vi hörs. puss & kram på er alla fina! <3 // Soffi

"you never know how strong you are, until being strong is the only choice you have"

ett år och några månader senare..

Hej igen! har bestämt mig för att göra ett nytt försök med att blogga haha, so here we go..

Tänker hålla mig rätt så kortfattad, men mitt mål med den här är bloggen är att du som läser ska få en inblick i mitt liv och lära känna mitt hjärta och mig som person, helt enkelt. Eftersom att den här bloggen ska reflektera mig så kommer den främst bestå av mina åsikter, tankar, och händelser. aa det var nog allt :) <3

puss och kram // soffi