min allra käraste 750.
detta inlägg är tillägnat en trogen följeslagare. med sina guppande däck som lite vilt hoppar fram på den smala landsvägen om morgnarna, och kvällarna likaså. det är just där, inuti det lilla fanskapet, som jag spenderar mer eller mindre en timme varje dag. konstigt att man tröttnar? nej. men det här handlar inte om mig, eller mitt hat gentemot den här bussen. det handlar om bussens hat gentemot mig. du kanske tycker jag verkar lite väl hård nu, men tro mig, det finns motiv för mitt hat. ska dra några exempel. det har hänt flera gånger att 11-bussen struntat i att komma, för att de antar att ingen åker vid den tiden, så att de själva kan få lite längre fikarast, gissar jag. men lite halvjobbigt dock för den stackare som står där helt isolerad ute i skogen, och måste vänta på nästa buss som går 3-4 timmar senare. men den här händelsen är dock bara en fis i rymden, om man jämför med allt annat som den tillfört oss trogna "750-glidare" genom åren. En annan sak som hände var detta, som hände för ett fåtal veckor sedan;
jag sitter på bussen, ensam. kl. är ungefär halv 7 på kvällen, och det är bäcksvart och kallt ute. helt plötsligt, mitt i ingenstans, så stannar busschauffören och säger att jag måste gå av snabbt, för att hon MÅSTE tillbaks till brunnsäng på 4 minuter. hon är väldigt envis och står fast vid sin sak, så jag tänker att det kanske hänt något och är bråttom, och lägger därför inte så stor vikt i att gnälla eller tjaffsa emot, och går av. efter en stund av vilsenhet och ilska lyckas jag då orientera mig själv och komma i underfund med vart jag är. jag börjar då gå hemåt, eftersom att det inte finns något annat val för tillfället. det komiska är att efter ett tag, när jag gått en stund i mörkret, så ser jag något rött komma ikapp vid sidan om mig, som bromsar in. det är bussen igen, som för en stund sedan hade haft så ofantligt bråttom tillbaks till brunnsängs. hon öppnar dörrarna till bussen och ropar ut lite motvilligt;
- du kan hoppa in igen om du vill.! tänkte att det kanske blev lite kallt för dig ...
så jag hoppar in i bussen igen och åker vidare hem.
wtf, inte lite flummigt eller??!
och en annan gång blev vi, några stycken, avsläppta nästan halvvägs och fick då promenera resten av vägen hem. vilket tog ungefär en timme för min del. well... ska man se det från en positiv sida, om det nu finns någon.. så fick man ju åtmintonde lite motion on top of it! och på tal om positiv energi.. har lärt mig på yogan att den positiva energin ska komma in genom båda näshålen, och att den negativa energin ska komma ut genom andningen.. för er som undrar tänkte jag! ;) haha, nejmen. ska börja dra mig nu tänkte jag. har suttit här waay too long nu! borde försöka sova. men har dock haft en hel del sömnproblem nu de senaste dagarna, men hoppas på att jag kan få lite sömn inatt. och blir en välbehövd studiedag imorgon!! vet inte for sure vad som händer, men vet iaf att jag ska gymma med karlstein nångång på dan, och sen får man se vad som händer antar jag! :) vi hörs. puss & kram på er alla fina! <3 // Soffi
"you never know how strong you are, until being strong is the only choice you have"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar